Två perspektiv, två vägar – Schyman och Rosenberg samtalar om feminismen i dag i Sverige
Tisdagen den 6 mars öppnade Bar Grön Deluxe dörrarna i kägelbanan för allmänheten att delta i ett evenemang ägnad åt bland annat miljöpartiets pappakampanj, men också väldigt intressanta samtal/debatt om feminism i Sverige. Bland de inbjudna fanns Tiina Rosenberg och Gudrun Schyman som fick tid att samtala med varandra om feminismen i Sverige. Vänster feminismen måste ta mer plats och utforma en fördelningspolitik som gör att de mest förmögna ger mer. I övrigt kommer inte orättvisorna att upphöra, menar Tiina Rosenberg. Gudrun Schyman tar avstånd från den ståndpunkten och menar att feminism kan omöjligen handla om en ”höger” eller ”vänster” fråga enbart: ”feminism måste få vara fri och självständig. Som kärleken.” Meningarna går tydligt isär i denna punkt. Men vart börjar denna meningsskillnad? Vad innebär dessa två ståndpunkter i grunden?
Enligt Tinna Rosenberg var Feministisk initiativ (F!) från början en vänsterfeministisk politisk parti som blev en utbrytning ur vänsterpartiet. Här fanns, menar Tiina, vänsterpartiets elittrupp av feminister där de tillsammans med Gudrun Schyman startade partiet (F!). Frustrationen som många feminister kände inför vänsterns machofasoner, och delar av den röda politiken blev det som startade hela denna rörelse. Förhoppningarna var många inför den nya utmaningen, men som allierade fanns även borgerliga feminister, något som Tiina Rosenbergs inte kunde acceptera. I sin artikel på sidan Feministisk Perspektiv förtydligar Tiina sin ståndpunkt:
”Vi behöver bra vänsterpolitiker, både kvinnor och män, men att bara vara kvinna gör ju inte en sommar. Kvinnor ska vara representerade på lika villkor, det är en demokratisk fråga, men politiken måste ha något att komma med. Jag väljer inte en kvinna om hon står för en politik som är reaktionär och konservativ.
Enligt Tinna Rosenberg var Feministisk initiativ (F!) från början en vänsterfeministisk politisk parti som blev en utbrytning ur vänsterpartiet. Här fanns, menar Tiina, vänsterpartiets elittrupp av feminister där de tillsammans med Gudrun Schyman startade partiet (F!). Frustrationen som många feminister kände inför vänsterns machofasoner, och delar av den röda politiken blev det som startade hela denna rörelse. Förhoppningarna var många inför den nya utmaningen, men som allierade fanns även borgerliga feminister, något som Tiina Rosenbergs inte kunde acceptera. I sin artikel på sidan Feministisk Perspektiv förtydligar Tiina sin ståndpunkt:
”Vi behöver bra vänsterpolitiker, både kvinnor och män, men att bara vara kvinna gör ju inte en sommar. Kvinnor ska vara representerade på lika villkor, det är en demokratisk fråga, men politiken måste ha något att komma med. Jag väljer inte en kvinna om hon står för en politik som är reaktionär och konservativ.
Tiina Rosenberg, Feministisk Perspektiv
Till skillnad mot detta ståndpunkt står Gudrund Schyman som menar att feminismen måste få vara ideologiskt självständig och måste därmed ta helt avstånd från ideologiska strukturer som idag vilar på patriarkal grund. Idag dominerar männen i partiledarposter och detta är ett faktum som måste kunna ses över hela den politiska bredden. Interna strukturer inom partier går att tyda när det alltid är män som får ledarposterna.
En strategisk fråga inom politiken är tillgången till problemfolmuleringen, menar Gudrun. Den som får möjligheten att formulera problemet är den som i allra största grad kan påverka lösningen. Om kvinnor inte får denna möjlighet idag inom politiken går det inte att ändra på den patriarkala strukturen. Bland alla dessa möjliga problemfolmuleringar hör tillexempel de problem som ”kvinnor har i det egna livet; i vardagslivet, i arbetslivet, i omsorgen, i familjelivet, i sexuallivet, i kärlekslivet, och så vidare.”
Gudrun menar att språket har en stor betydelse och att definiera problemet avgör hur man ser på problemet med mäns våld mot kvinnor. Det går att definiera det hela som en gigantisk säkerhetspolitiskt kollaps eller en jämställdhetsfråga i termer av mänskliga rättigheter. Detta ska inte vara en personlig identitets fråga, men ett politisk projekt.
[1] http://feministisktperspektiv.se/2012/02/24/antifeminism-tiina-rosenberg-ser-ljuset-i-tunneln/
[2] http://feministisktperspektiv.se/2012/02/28/feminismen-maste-fa-vara-fri/
